i Thildas huvud

"You looked so peaceful that I didn’t want to wake you,

I’m playing video games with the lads. I’ll call you later beautiful.

xx Harry"

Jag suckade. Det här med att försöka hålla saker lättsamt med Harry skulle inte bli lätt..

____________________________________________________________________________

Ur Thildas perspektiv
– Louis what is this? Please explain, sa jag och gick in och satte mig på hans säng.
– It’s not what it looks like… började han.
– Oh, it isn’t? Then please explain to me Louis... sa jag och gav honom en seriös blick. Hans rum var stökigt. Jättestökigt. Det låg kläder och saker precis överallt. Och inte nog med det, det fanns en mängd med bilder på honom och Eleanor på hyllorna, byrån, nattduksbordet… you name it!

– Thilda, please just go! sa han och lät irriterad.
– Louis, I’m not gonna go. I can clearly see that you’re not okay.
– Just go… sa han igen.
– I am not going to just walk away, do you understand? Sa jag och drog med honom till sängen. Han satte sig bredvid mig och stirrade ner i golvet. Jag satt och väntade ut honom. Jag såg att han mådde dåligt. Riktigt dåligt.

– Well… I can’t get over Eleanor. She broke my heart, big time. Berättade han och jag såg hur en tår rann ner för hans kind. Jag visste inte vad jag skulle göra. Inte visste jag att han mådde så här dåligt. Vet Harry? Vet de andra killarna? Har han någon att prata med över huvudtaget? Och varför är han så dum så han sparar massa bilder och dessutom fortsätter umgås med henne? Killen har massor att lära tänkte jag. Jag var helt förvirrad men jag tog hans hand och sa;
– I had no clue you felt this bad. I am so so so sorry Louis. Sa jag och försökte få ögonkontakt med honom. Han kollade fortfarande ner i golvet och sa;
– I don’t know why… I mean… all the pictures and… I don’t have any desire to clean up… I’m such a mess. Sorry Thilda that you have to hear all this. I’ve known you for like two days and you must think I’m a freak. We clearly didn’t have a good start, förklarade han och fortsatte kolla ner i golvet.
– Louis, I don’t care abous us right now; all I want is to you to feel good. I understand your situation, I mean… I’m a girl. Would you like me to help you forget her?
– You don’t have to… viskade han.
– I want to, sa jag och han tittade upp på mig. Jag kunde verkligen se att det gjorde ont. Jag har känt Louis i två dagar så varför skulle jag bry mig, egentligen? Men det gör jag. Louis är något alldeles speciellt, det vet jag. Stackarn, jag tycker verkligen synd om honom.
– But you have to trust me 100 % Louis, you know that? Sa jag och tittade honom djupt in i ögonen.
– I guess… sa han och gav ifrån sig ett litet leende.
– Good! And I promise you Boo bear, you will find the perfect girl. An amazing and perfect person like you really deserves someone who loves you just as much as you love her, sa jag och hoppade närmre Louis och gav han en kram. Varken jag eller han släppte taget om varandra. Det kändes så bra, jag ville verkligen att han skulle må bättre. Det här tog verkligen kål på mig.

Efter att ha suttit och kramat om honom i ett par minuter släppte jag taget och reste mig upp, gick iväg till hans CD spelare, kopplade in min iphone och satte på ”Up All Night” på hög volym.
– Come on Lou, help me clean up in your room! Sa jag och log medan jag sträckte ut min hand mot honom. Han tog tag i min hand och började dansa med mig. Båda två hoppade runt som idioter och rätt som det var råkade jag snubbla och ramlade pladask på magen, en riktig faceplant.
– Oh my… Thilda!? Are you okay, sa Louis och satte sig ner på huk bredvid mig. Jag hoppade upp från golvet och fortsatte dansa lika crazy som förut. Louis började skratta och jag såg hur han sken upp när låten ”Dance With Me Tonight” med Olly Murs kom på shuffle.
– I love this song!! May I have this dance? Skrattade Louis och sträckte fram sin hand.
– Of course you may, skrattade jag och svarade genom att ta hans hand i min. Han la sin andra hand runt min midja och drog mig närmre honom. Vi körde en liten svängom och det var helt underbart. Louis är en sådan fantastik person och att se honom le och skratta såhär mycket värmde verkligen.
– Thilda, you are really amazing! Sa han och tittade mig i ögonen.
– You too, svarade jag och gav honom en kram.

Efter att ha dansat lite mer, städat lite och dansat ytterligare lite till sa jag;
– Lou, you know you have to throw all these pictures of Eleanor away and stop hang out with her, right?
– I know… But it’s hard… svarade han.
– Of course it’s hard. But what doesn’t kill you makes you stronger, I promise! sa jag och log. Jag såg hur Louis vände blicken åt sina bilder. Han började gå mot dem, ta ner ramarna en efter en för att ta ut bilderna. Han rev sönder var och en av dem och la resterna i papperskorgen.
– Feeling better? Frågade jag och väntade spänt på ett svar.
– Actually… I do, sa Louis och ett leende strålade ut i hans ansikte.

Nu var båda riktigt trötta och vi satte oss ner i soffan i vardagsrummet. Jag satte mig nära Louis och lutade försiktigt mitt huvud mot hans axel.
– Is it okay..? frågade jag.
– Always Thilda. Thank you, sa han och pussade mig lätt på pannan. Jag kände hur jag blev tröttare och tröttare, och somnade sedan in i famnen på världens underbaraste människa, Louis Tomlinson.

____________________________________________________________________________

Vad tycker ni? :) Lite mesigt? Nää, gillar när killar är sårbara<3 Tror ni Thilda (höhö jag…) lyckas hjälpa Lou att glömma Eleanor? Hoppas det… Och hur blir det med Nathalie och Harry egentligen?

Nu blir det inget mer inlägg ikväll iallafall men det kommer säkert upp ett imorgon förmiddag. :) Och åter igen, tuuuuuuuuuusen tack för alla kommentarer, NI GÖR VÅRAN DAG! :D Blir så himla glad, ni anar inte.
Kraaaam från Thilda!