i Thildas huvud

Ur Thildas perspektiv
Vi började fixa oss när klockan vad 6 och valde att köra på en matchande outfit för att visa att vi hängde ihop. Vi lockade vårt långa hår på varandra och la en superfin make up med lösögonfransar. Båda hade glittriga klännigar på sig, dock inte likadana men likadana silvriga pumps. När klockan närmade sig åtta fick vi lite panik för vi visste inte vad som väntade oss. Vad skulle killarna göra med oss? Tankarna snurrade runt i huvudet. Vi satte oss ner i soffan och bara stirrade på klockan. Fem i åtta. Vi gick och tog på oss jackorna och väntade i hallen. Tro det eller ej men prick klockan åtta knackade det på dörren. Jag småskrattade och öppnade dörren.
– Loooou, sa jag glatt och kramade om Louis. De andra 4 killarna var också där så jag gav dem en kram allihopa.  
– Hi gorgeous, sa Harry till Nathalie och pussade henne lite snabbt på kinden. Jag kunde se hur hon rodnade till. Alla killarna var snyggt uppklädda i kostymer förutom Lou som körde på skjorta och hängslen vilket passar han perfekt. Jag dog lite inombords, jag menar kom igen? Ska vi umgås med dessa snyggingar hela kvällen?

Oh boy tänkte jag, men lyckades få fram;
– All of you look amazing!
– I know Thilda, you don’t have to remind us! Skrattade Louis
– Very funny, skrattade jag och gjorde en grimas åt honom.
– Only kidding, thanks! and you look stunning as always babe, sa Louis och log. ”Stunning as always babe”? Okej nu vill jag bara dö! Kan någon väcka mig ur denna dröm? Nej nu måste jag skärpa till mig och kollade på Louis och sa;
– Thanks, och rodnade lite såklart.
– Ello, time to go now ladies! Sa Liam och tog mig och Nathalie i varsin arm. Jag vände huvudet bak mot Lou och log. Liam tog med oss in i hissen och Niall och Zayn knödde sig också in. Harry och Louis fick inte plats så de fick vänta lite. När hissen plingade till och dörrarna öppnades när vi kom ner stod Harry och Louis där.
– Geez, hurry up would you? We’ve been waiting for... an hour, sa Lou och gav oss en allvarlig blick.
– I’m sorry but this elevator is reeeeally slow, sa Liam och alla skrattade. Louis gjorde armkrok med mig och tog initiativet att gå först ut till parkeringen.

– OMG, are you kidding me? Sa jag när jag såg den vita limousinen som stod där.
– In fact, we are! That’s not our car… sa Louis.
– Oh… sorry, sa jag och började skratta.
– Thilda, it is our limousine! Louis' just teasing you, sa Zayn och skrattade. Jag slog till Louis lätt på armen och skrattade igen. Vi alla 7 satte oss i bilen och åkte iväg.
– Thilda and Nathalie we have to pick up my date as well, sa Zayn och log mot oss.
– What date? Sa Nathalie och log fånigt.
– You know, a girl who is keeping me company tonight, sa Zayn och småskrattade.
– Ooooh, so I am Louis’ date? Sa jag och tittade på Louis.
– You don’t have to if you don’t want to, sa Louis och kollade tillbaka på mig.
– Of course I want to, I’d be honored! Skrattade jag.
– And Nathalie is my date! Sa Niall och la armen om Nathalie.
– Niall, go and eat your food! Skrattade Harry och puttade bort Niall. Harry förde Nathalie närmre sig och alla skrattade.
– But Zayn, who is she? Sa jag och log mot Zayn.
– Well her name is Evelina and she’s also from Sweden. Must admit that Swedish girls are quite hot, sa Zayn och blinkade med ena ögat.
– Swedish? That’s awesome! Can’t wait to meet her, sa jag och log.

En stund senare stannade limousinen och en brunhårig tjej klev in. Vänta lite…
– EVELINA? Skrek jag
– Vafaan? Sa hon och kollade på mig.
– Driver du? Seriöst? Känner du inte igen mig?
– THILDAAAA!! Skrek hon. Alla kollade chockat på oss och vi skrattade. Jag slängde mig över hela bilen och kramade om henne.
– Asså… Vad? Hur? Varför? VAAA? Skrattade jag och kollade på henne.
– ja, detsamma hörru! Nu får du förklara dig, sa Evelina och gav mig världens leende.
– Please speak english, we don’t understand anything! Avbröt Zayn.
– NO! Skrek vi och fortsatte vårt samtal. Jag och Evelina lärde känna varandra under 2011 men tappade kontakten tidigt under 2012 eftersom vi bodde så långt ifrån varandra. Det var tack vare One Direction som vi lärde känna varandra men sen slutade jag fangirla och hålla på så jag antar att det var även därför vi tappade kontakten. Jag kunde knappt tro det! Detta var för bra för att vara sant. Jag kände att tårarna började komma. Jag hade verkligen saknat Evelina och att träffa henne på ett sånt här lustigt sätt blev bara för känslosamt.
– Aaaw Thilda, sa Evelina och kramade om mig. Killarna kollade på varandra och fattade ingenting medan Nathalie satt och log som ett fån.
– Jag ser att du har fått din älskade Louis tillslut, skrattade Evelina och jag såg hur Louis kollade extra frågandes på oss när han hörde sitt namn.
– Ne, asså vi har bara känt varandra sedan vi kom hit tidigare i veckan så det har inte hänt något ännu, sa jag.
– Öööh Thilda, ni är som gjorda för varandra! Det hade inte förvånat mig om ni fick till det inatt! Skrattade Nathalie och vi fortsatte prata svenska resten av bilresan.

Limousinen stannade utanför en restaurang och chauffören öppnade dörren. Louis hoppade ut först och tog emot mig med sin hand. Sedan Harry och Nathalie, Zayn och Evelina och tillslut kom Niall och Liam hand i hand.
– Niall, this is a five star restaurant so please do not fart in there, sa Liam och alla började skratta.
– What? five star? I can’t afford this guys, sa jag och stannade upp.
– Well, I guess you have to stay outside then! Sa Louis och släppte min hand och jag bara stod och kollade frågandes på honom.
– Thilda, this night is on us guys! We’ll pay everything and you just have to enjoy it, okey? Sa han och pussade mig på kinden. Okej nu höll jag på att freaka ut inombords men lyckades hålla mig nere på jorden.
– Wow, it’s amazing… I mean thank you so so so much!! Sa jag och kramade om honom.
– Woaah stop it already! I want food now! Avbröt Niall och gick in. Alla började skratta och gick efter honom.

Efter att ha ätit tre rätters med femstjärnig mat och en massa skoj var vi redo att lämna restaurangen.  Det var nu bara en halvtimme kvar innan tolvslaget och vi hoppade in i limousinen igen.
– You have to wear these, sa Liam och höll upp tre ögonbindlar.
– Why? Sa jag och kollade frågandes på honom.
– It’s going to be a surprise, svarade Harry och Liam kastade en ögonbindel var till Harry, Louis och Zayn.
– Trust me, sa Louis och band den runt mitt huvud så jag inte såg någonting.

Jag kände hur bilen bromsade in och alla började kliva ut.
– Come here, sa Louis och hjälpte mig ut. Jag var jätterädd för att ramla, jag menar jag hade ju pumps på mig. Underlaget var ojämnt och jag undrade vart vi var någonstans.
– Louis, what is this? Sa jag.
– Thilda, trust me! Upprepade han. Tillslut stannade vi och han började knyta upp min ögonbindel.
– Are you ready? Frågade han.
– I think so, sa jag och skrattade nervöst. Jag kunde höra hur alla fyrverkerier hade börjat avfyras, klockan var nu fem i tolv. Han avlägsnade ögonbindeln och jag möttes av en otrolig syn. Vi stod på ett högt berg och hade världens utsikt framför oss över hela London. Det var fantastiskt. Fyrverkerier lyste upp hela himlen och jag bara stod och njöt av ögonblicket. Jag kollade på Nathalie där hon stod med Harry och hans arm över axeln på henne. Evelina och Zayn stod likadant och Liam och Niall stod och skämtade med varandra. Jag vände tillbaka huvudet mot Louis och kollade honom i ögonen.
– This is so amazing, I can’t believe that you’re doing this for me Lou! Sa jag och gav honom världens leende.
– You’re welcome. I think you’re amazing and… I really like you Thilda, sa han och lutade sig fram. Skulle han kyssa mig? Vad ska jag göra? Panik!! Men jag lutade mig framåt också tills han vek undan.
– Sorry I don’t wanna risk anything by going to fast… viskade han.
– You’re not risking anything, sa jag och lutade mig fram och vi möttes i en perfekt kyss.
– HAPPY NEW YEAR, skrek alla eftersom klockan precis slagit tolv.
– Happy new year Thilda, sa Louis och kysste mig igen.

Nu var båda riktigt trötta och vi satte oss ner i soffan i vardagsrummet. Jag satte mig nära Louis och lutade försiktigt mitt huvud mot hans axel.
– Is it okay..? frågade jag.
– Always Thilda. Thank you, sa han och pussade mig lätt på pannan. Jag kände hur jag blev tröttare och tröttare, och somnade sedan in i famnen på världens underbaraste människa, Louis Tomlinson.

_____________________________________________________________________

Ur Nathalies perspektiv
Efter att ha sovit på soffan kände jag mig otroligt seg. Jag började undra vart min wingman tagit vägen, så jag skickade iväg ett snabbt sms till Thilda och rörde mig sen in till mitt rum för att byta till nå bekvämare kläder. Ända sen vi kom till London har jag varit omringad av människor dygnet runt, så kändes ganska skönt att få lite alone time. Jag hörde mobilen plinga till och såg Thildas svar:

" Nattttis, jag stannar över hos Louis ikväll. Berättar allt imorgon. Kan skicka över Harry till dig om du känner dig ensam, är säker på att han inte skulle ha något emot det.. Hahaha. xx "

Jag skrattade och skakade på huvudet åt min bästa vän. Måste erkänna att jag dock var lite orolig för henne. Jag kände inte Louis så bra, och jag var så förvirrad över hela situationen med honom att jag inte riktigt visste vad jag skulle tro. Men jag litade på att Thilda visste vad hon gjorde, hon var en mycket bättre människo kännare än vad jag någonsin skulle bli.

" Alright, give me all the juicy details tomorrow. Nä och jag skulle förmodligen inte heller ha något emot det.. Just därför sover jag själv. Hälsa booo bear. xx "

Jag bestämde mig för att det var dags att gå ut och utforska vårat kvarter, så jag drog på mig ett par träningsbyxor, en gammal Luleå Hockey t-shirt och slängde upp mitt långa blonda hår i en knut. Jag gick ut till hallen och knöt på mig mina träningsskor, stängde igen och låste lägenhetsdörren efter mig. En promenad skulle vara nyttig för mig, jag behövde få rensa tankarna.

Medan jag väntade på hissen satte jag i mina hörlurar till min iPhone och drog igång musiken. Rihanna's nya låt 'Where have you been' drog igång och jag kände genast hur fötterna fick sig ett glädjerus. Hissen kom och jag klev in, gäspande en eller två gånger för mycket och räknade våningarna som tickade förbi. Hissen plingade till och jag klev ur och gick mot lobby dörren.

Det var en skön kväll. Klockan var kring 9 och det var inte allt för mycket folk i farten. Jag blundade och tog ett djupt andetag och kände hur lukten av London sipprade in. Ända sen jag besökte den här staden för 2 år sen för första gången har den varit ägare av mitt hjärta. London skulle alltid vara min stora kärlek i livet. Med ett leende på läpparna lät jag mina ben ta mig fram på Londons gator, med inget direkt mål i sikte.

Ur Harrys perspektiv

Jag hade precis rundat hörnet på vårat lägenhets hus när jag såg henne. Jag hade sprungit ner på Tesco som låg precis runt hörnet för att köpa Red Bull eftersom vi bestämt för att köra en tunering i Fifa under natten. Vi passade på medans vi hade ledigt, så fort touren skulle dra igång igen orkade vi knappt säga god natt åt varandra.

Hon hade på sig en röd, pösig tröja och ett par svarta tajta byxor. Hon hade stannat utanför lägenhetsdörrarna och stod bara där. Helt plötsligt sprider sig det vackraste leende jag någonsin sett över hennes ansikte och hon går iväg. Jag debatterade med mig själv ifall jag skulle försöka hinna ikapp henne, men kom på att jag redan hade gjort planer.

Jag tänkte tillbaka på eftermiddagen hemma hos henne och Thilda och kunde inte låta bli att le. Hon gjorde mig glad, jag kunde vara mig själv kring henne. Jag hade inte känt henne men under tiden jag spenderat med henne kom jag på mig själv att önska jag visste allt om henne. Hon var inte som alla andra, hon gjorde mig nervös. När jag var i hennes sällskap tog jag varje ursäkt till att röra henne bara för att få känna hur det pirrade i kroppen. Det var som om en stöt gick igenom kroppen. Om hon kände det, hade jag ingen aning om. Men jag visste att jag var fast besluten med att ta reda på det.

Jag hörde min sms signal låta från fickan och tog upp telefonen för att titta vem det var ifrån, och hoppades lite i smyg att det var Nathalie, när jag såg vem det var ifrån.. Raderade sms:et snabbt utan att läsa och hoppades att det skulle göra så att jag aldrig hade fått det. Men oj så fel jag hade. Med tunga steg tog jag trappan upp till Niall's våning och försökte skaka av mig känslan som just ersatt glädjen jag kände. Känslan av ånger.

_____________________________________________________________________

Så, här har ni del 14 som jag suttit och skrivit när alla sovit på tåget. Hehe. Är som sagt påväg till Stockholm. Och än en gång, tusen tusen tack för alla fina kommentarer på bloggen och på twitter. Har suttit med världens leende igår kväll när jag läste allt. Så fina! Kram på er! /Nathalie

Och vad tycker ni om designen? Den är inte klar än men på god väg iallafall :) Tyckte änna att den behövdes piffas upp lite, ellerhur? Uppdatera sidan om ni inte kan se den nya designen. Och nästa inlägg kommer tyvärr senare ikväll. Både jag och Nattis är lite upptagna idag. Kram Thilda

"You looked so peaceful that I didn’t want to wake you,

I’m playing video games with the lads. I’ll call you later beautiful.

xx Harry"

Jag suckade. Det här med att försöka hålla saker lättsamt med Harry skulle inte bli lätt..

____________________________________________________________________________

Ur Thildas perspektiv
– Louis what is this? Please explain, sa jag och gick in och satte mig på hans säng.
– It’s not what it looks like… började han.
– Oh, it isn’t? Then please explain to me Louis... sa jag och gav honom en seriös blick. Hans rum var stökigt. Jättestökigt. Det låg kläder och saker precis överallt. Och inte nog med det, det fanns en mängd med bilder på honom och Eleanor på hyllorna, byrån, nattduksbordet… you name it!

– Thilda, please just go! sa han och lät irriterad.
– Louis, I’m not gonna go. I can clearly see that you’re not okay.
– Just go… sa han igen.
– I am not going to just walk away, do you understand? Sa jag och drog med honom till sängen. Han satte sig bredvid mig och stirrade ner i golvet. Jag satt och väntade ut honom. Jag såg att han mådde dåligt. Riktigt dåligt.

– Well… I can’t get over Eleanor. She broke my heart, big time. Berättade han och jag såg hur en tår rann ner för hans kind. Jag visste inte vad jag skulle göra. Inte visste jag att han mådde så här dåligt. Vet Harry? Vet de andra killarna? Har han någon att prata med över huvudtaget? Och varför är han så dum så han sparar massa bilder och dessutom fortsätter umgås med henne? Killen har massor att lära tänkte jag. Jag var helt förvirrad men jag tog hans hand och sa;
– I had no clue you felt this bad. I am so so so sorry Louis. Sa jag och försökte få ögonkontakt med honom. Han kollade fortfarande ner i golvet och sa;
– I don’t know why… I mean… all the pictures and… I don’t have any desire to clean up… I’m such a mess. Sorry Thilda that you have to hear all this. I’ve known you for like two days and you must think I’m a freak. We clearly didn’t have a good start, förklarade han och fortsatte kolla ner i golvet.
– Louis, I don’t care abous us right now; all I want is to you to feel good. I understand your situation, I mean… I’m a girl. Would you like me to help you forget her?
– You don’t have to… viskade han.
– I want to, sa jag och han tittade upp på mig. Jag kunde verkligen se att det gjorde ont. Jag har känt Louis i två dagar så varför skulle jag bry mig, egentligen? Men det gör jag. Louis är något alldeles speciellt, det vet jag. Stackarn, jag tycker verkligen synd om honom.
– But you have to trust me 100 % Louis, you know that? Sa jag och tittade honom djupt in i ögonen.
– I guess… sa han och gav ifrån sig ett litet leende.
– Good! And I promise you Boo bear, you will find the perfect girl. An amazing and perfect person like you really deserves someone who loves you just as much as you love her, sa jag och hoppade närmre Louis och gav han en kram. Varken jag eller han släppte taget om varandra. Det kändes så bra, jag ville verkligen att han skulle må bättre. Det här tog verkligen kål på mig.

Efter att ha suttit och kramat om honom i ett par minuter släppte jag taget och reste mig upp, gick iväg till hans CD spelare, kopplade in min iphone och satte på ”Up All Night” på hög volym.
– Come on Lou, help me clean up in your room! Sa jag och log medan jag sträckte ut min hand mot honom. Han tog tag i min hand och började dansa med mig. Båda två hoppade runt som idioter och rätt som det var råkade jag snubbla och ramlade pladask på magen, en riktig faceplant.
– Oh my… Thilda!? Are you okay, sa Louis och satte sig ner på huk bredvid mig. Jag hoppade upp från golvet och fortsatte dansa lika crazy som förut. Louis började skratta och jag såg hur han sken upp när låten ”Dance With Me Tonight” med Olly Murs kom på shuffle.
– I love this song!! May I have this dance? Skrattade Louis och sträckte fram sin hand.
– Of course you may, skrattade jag och svarade genom att ta hans hand i min. Han la sin andra hand runt min midja och drog mig närmre honom. Vi körde en liten svängom och det var helt underbart. Louis är en sådan fantastik person och att se honom le och skratta såhär mycket värmde verkligen.
– Thilda, you are really amazing! Sa han och tittade mig i ögonen.
– You too, svarade jag och gav honom en kram.

Efter att ha dansat lite mer, städat lite och dansat ytterligare lite till sa jag;
– Lou, you know you have to throw all these pictures of Eleanor away and stop hang out with her, right?
– I know… But it’s hard… svarade han.
– Of course it’s hard. But what doesn’t kill you makes you stronger, I promise! sa jag och log. Jag såg hur Louis vände blicken åt sina bilder. Han började gå mot dem, ta ner ramarna en efter en för att ta ut bilderna. Han rev sönder var och en av dem och la resterna i papperskorgen.
– Feeling better? Frågade jag och väntade spänt på ett svar.
– Actually… I do, sa Louis och ett leende strålade ut i hans ansikte.

Nu var båda riktigt trötta och vi satte oss ner i soffan i vardagsrummet. Jag satte mig nära Louis och lutade försiktigt mitt huvud mot hans axel.
– Is it okay..? frågade jag.
– Always Thilda. Thank you, sa han och pussade mig lätt på pannan. Jag kände hur jag blev tröttare och tröttare, och somnade sedan in i famnen på världens underbaraste människa, Louis Tomlinson.

____________________________________________________________________________

Vad tycker ni? :) Lite mesigt? Nää, gillar när killar är sårbara<3 Tror ni Thilda (höhö jag…) lyckas hjälpa Lou att glömma Eleanor? Hoppas det… Och hur blir det med Nathalie och Harry egentligen?

Nu blir det inget mer inlägg ikväll iallafall men det kommer säkert upp ett imorgon förmiddag. :) Och åter igen, tuuuuuuuuuusen tack för alla kommentarer, NI GÖR VÅRAN DAG! :D Blir så himla glad, ni anar inte.
Kraaaam från Thilda!

– Are you going to steal all of my hoodies? And noo Thilda, don’t go in there! sa louis. "I'm a thief, I'm a thief" sjöng jag och öppnade dörren till hans rum. Han sprang efter mig och tog tag runt magen på mig men det var för sent, jag fick världens chock och bara stod och stirrade.
– I told you not to go in there, sa Louis och suckade...

____________________________________________________________________________

Ur Nathalies perspektiv
Jag tittade efter Harry när han lämnade rummet för att svara i telefon och när han var utom synhåll slängde jag mig bak i soffan och la händerna över huvudet. Vad höll jag på med egentligen? "I would but I'm not. I must say I think this was the best idea I've ever had. I mean, I can see right through your shirt", varför sa jag så där?! Jag hade lovat mig själv att jag inte skulle flörta med Harry, även om hela min värld gungade så fort han rörde i mig. Och vad var det han precis skulle säga när telefonen ringde? En del av mig blev besviken och den andra delen lättad. Jag visste inte vilken del som var större..

Efter första kvällen hos Harry och Louis när Thilda hade somnat hade jag legat vaken och funderat. Jag visste att Harry var världens casanova. Han hade tjejer som slängde sig efter honom och var beredd att kyssa hans fötter om han så skulle be om det.. Iallafall, efter första kvällen där så visste jag att jag kommer falla för honom om vi fortsätter att umgås och jag inte är försiktig. Det visste jag med all säkerhet, även om jag bara hade spenderat ytterst lite tid med honom. Jag tänker inte bli en i mängden. Faller jag för honom och bara blir en av alla hans erövringar kommer jag gå under. Därför bestämde jag mig för att hålla det lättsamt, men med Harry var det lättare sagt än gjort.

Harry kom tillbaka in i rummet och avbröt mig i mina funderingar. Han log och satte sig brevid mig, slängde fötterna upp på bordet och la handen på mitt lår. Där var vi igen..
– Sorry about that. It was my boyfriend and I had to answer, he get's so cranky if I don't, sa Harry och skrattade.
– What did he say? Is Thilda still there? frågade jag.
– Yeah she’s still there and Louis said everything’s fine. They were going to watch a movie, sa Harry och sträckte sig efter våran fjärrkontroll som låg på bordet. Jag, som däremot höll på spricka av frågor visste inte vart jag skulle börja.
– But what, började jag men Harry avbröt mig med att sätta fingret över min mun.
– Hey, I’m pretty sure Thilda is going to tell you everything about what happened in our flat, so instead of getting me in trouble with Louis for telling you everything, let’s just leave it to Thilda, huh?

Sant. Thilda skulle förmodligen berätta allt för mig. Och jag förstod Harry, hade situationen varit omvänd hade jag gjort samma sak. Hoes before broes, eller i Harrys fall, broes before hoes.
–Fine, sa jag och gick till köket för att hämta något att äta. Jag ropade från köket till Harry och frågade om han ville ha något, och blev förvånad när hans svar kom precis bakom mig.
– Let me, sa Harry och tog tag i kylhandtaget. Jag flyttade på mig och kollade fundersamt på honom.
– I want to cook for you, sa Harry och log. Let’s see what you guys have in here. Han började rota igenom våran kyl och jag satte mig på en av våra stolar i köket och iaktog honom.
– Can you cook? frågade jag och rynkade på näsan. Fick villigt erkänna att jag var lättad över att han tog över i köket. Jag och matlagning verkligen inte gick ihop. Thilda var den som såg till att jag fick föda i mig.

– Oh trust me. I can cook, sa Harry och blinkade åt mig.

Efter att ha tryckt i mig två portioner av den godaste pasta såsen jag någonsin ätit drog vi oss tillbaka till soffan och slog igång en film. Jag måste ha slumrat till för när jag vaknade var Harry borta. Jag tog av mig filten som jag antog Harry måste ha brett om mig i och ropade efter honom, men fick inget svar. Jag skulle precis ta min telefon från bordet för att kolla vad klockan var när jag såg en lapp ligga brevid den. Jag tog upp den och läste;

"You looked so peaceful that I didn’t want to wake you,

I’m playing video games with the lads. I’ll call you later beautiful.

xx Harry"

Jag suckade. Det här med att försöka hålla saker lättsamt med Harry skulle inte bli lätt..

“Okay I see, talk to you later, love you” Harry said
– Love you too my cutiepie, I laughed and hung up. I grabbed the ice cream from the fridge and took two spoons. I went out to Thilda and gave her the ice cream. And I couldn’t resist picking up some ice cream and smash It right into Thildas face.
– That was for calling me Boo bear, I laughed!

________________________________________________

Ur Thildas perspektiv
– Unfaaaair, skrattade jag och gjorde detsamma på honom. Louis hoppade upp ur soffan och sprang bort till köket. Han kom tillbaka med en handduk som han stoppade upp i ansiktet på mig och gnuggade runt.
– There you go, you’re clean! Sa han och gav ifrån sig världens leende.
– Thank you. But I don’t think you should wipe your ice cream away. It really suits you, skrattade jag.
– Very funny, skrattade Lou och stoppade upp handduken i ansiktet på mig igen.
– Give me that, sa jag och tog handduken från honom och torkade upp glassen från hans ansikte. ”Herregud, hur kan man ens vara så vacker? Hans blåa ögon, hans leende, hans ansiktsdrag, hans hår… Han är så perfekt…” tänkte jag och märkte inte att hade fastnat med blicken på honom.

– Hello weirdo, is anybody home? Sa Louis och vinkade med handen framför ögonen på mig.
– Oh sorry, just thought of something! Sa jag och kände hur jag rodnade lite.
– …How hot Harry is? Seriously Thilda he’s mine! Sa Louis och tittade allvarligt på mig.
– Haha whaat? No! As I said, he’s not my type so you can keep him. Skrattade jag och slog till Louis lite lätt på armen.
– Seriously? He’s not your type? So if he’d ask you out you would have said no? frågade Louis.
– What kind of question is that? Not fair. I just said I didn’t find him as my type but he’s really lovely. But I would have gone out with him if he asked me. But he’s clearly into Nathalie so it would be wrong. Wait, how did we started to talk about this? Does Harry want to go out with me? Sa jag frågandes.
– Noo, chill! Actually he’s interested in Nathalie… BUT DON’T TELL HER I SAID THAT, skrek han nästan och pekade på mig.
– I won’t tell her I promise. Or wait… I might tell her right now, skrattade jag och reste mig från soffan.
– NOO DON’T DO IT, ropade han och tog armarna runt mig och drog ner mig i soffan igen.
– Just kidding with you. What says in this room, stays in this room, sa jag och log.
– Oh good! And I have to ask you something…, började Louis
– Okay, I’m getting nervous Louis, svarade jag.
– Don’t be! I just wonder… sa han och blev sedan avbruten av någon som bankade på dörren.
– What the…? Sa Louis och gick iväg för att se vem det var. Jag satt kvar och hörde allting.
– Hi buddie, you got some food? I’m hungry and don’t have any left, hörde jag Niall säga.
– Not now… sa Louis men Niall gick raka vägen till köket och verkade inte se mig. Jag följde Niall med blicken och tittade sen på Louis som bara stod och skrattade.
– I’m sorry for that. He’s kinda special, skrattade Louis och jag började också skratta. Niall är ju för söt.
– Lou, who’s special? Who are you talking to? Sager Niall och kommer ut ur köket med en stor smörgås I munnen.

– Hi you food lover, skrattar jag och vinkar till Niall.
– Oh hi!! Sa Niall och log med sitt underbara leende.
– You’re that girl from yesterday right? Fortsatte han sedan.
– Yeah it’s me! So do you love nearby or do you always run over to Lou and Hazza when you’re hungry? skrattade jag.
– No… I mean… I live in the apartment right below so I always take every chance I can to visit my lovely mate, svarade Niall och la armen om Louis.
– Aaaw, you guys must really love each other, skrattade jag.
– Not now… viskade Louis.
– Niall do you wanna join us? Maybe watch a movie? Sa jag och försökte vara lite trevlig. Niall kollade lite snabbt på Louis och sedan tillbaka på mig.
– No, I don’t wanna bother you two. I’m playing some videogames with Liam and Zayn anyway so maybe another time? sa Niall och log.
– Sure, sounds great! Say hi from me, sa jag till Niall.
– Yeah buddie, sa Niall och log återigen med sitt underbara leende.
– Bye Niall, sa Louis och öppnade dörren. Niall gick så snällt ut genom dörren och jag horde han saga ”Tanks!” till Louis med sin underbara irländska dialekt. Louis kom och satte sig bredvid mig i soffan igen.
– Sorry about that, he always does that. And he likes to fart here as well. That’s a bit weird. sa Louis och log.
– It’s okey, and seriously? Okay gotta love him, he seems lovely! I’m so jealous of you guys. You seem to be best best best friends, sa jag.
– Yeah, we’re like brothers. Don’t know what I would’ve done without them, sa Louis.
– That’s so cute!! But what did you want to ask me before? sa jag
– Oh right… Ehm… stammade Louis.
– Louis Tomlinson, spit it out! sa jag och pressade ihop hans kinder så han såg ut som en fisk.
– Oh my god, you’re so cute Boo bear! la jag till.
– Do you want me to spit on you? and stop it or I will throw more ice cream at you, skrattade han och jag slutade genast och började skratta.
– No, don’t spit! Just tell me Lou! skrattade jag.
– I just wanted to know if you guys had any plans for tomorrow, you know it’s New Years Eve. Sa Louis och log men jag märkte att det inte var det han ville fråga egentligen.
– New Years Eve? What’s that? Sa jag och försökte hålla mig för skratt.
– What? Seriously? You know when you welcome the new year and fire off some fireworks, party and so on? sa Louis och kollade chockandes på mig.
– Never heard of it but it sounds fun, sa jag och gav honom ett stort flin.
– You really are weird, sa han och jag kände hur jag inte kunde hålla mig för skratt längre.
– I’m just kidding Lou! Sweden is not completely retarded even if it sometimes seems like it sa jag.
– What’s wrong with you, skrattade Lou och kastade mer glass på mig. Den här gången landade glassen på mina kläder och jag kollade upp på honom.
– Louis William Tomlinson, that’s enough! Give me another one of your hoodies please. I can’t wear this shirt anymore, skrattade jag och började gå mot hans rum.
– Are you going to steal all of my hoodies? And noo Thilda, don’t go in there! sa louis. "I'm a thief, I'm a thief" sjöng jag och öppnade dörren till hans rum. Han sprang efter mig och tog tag runt magen på mig men det var för sent, jag fick världens chock och bara stod och stirrade.
– I told you not to go in there, sa Louis och suckade...

________________________________________________

Woop woop, lite längre inlägg denna gången, just for you :D<3
Egentligen var det Nathalies tur att skriva men jag hade tråkigt så jag skrev lite till :) Nathalie skriver ett inlägg ikväll när hon sitter på tåget (Hon ska till Sthlm) ! Kram Thilda!

– Nathalie, började han men han hann inte längre än så. Vi båda tittade på telefonen som börjat ringa på vardagsrumsbordet. Harrys hand som nyss försökt städa upp mina mascara ränder sträckte sig nu efter telefonen och med en snabbtitt på skärmen, ett ursäktande leende reste sig Harry upp och lämnade rummet.

________________________________________________

Ur Thildas perspektiv

Jag följde med Louis in till deras gigantiska vardagsrum och slog mig ner i soffan bredvid Louis.

– Seriously Lou, talk to me. If it was the other day I’m sorry but you gotta admit you’re making a little too big thing out of it! sa jag med ett seriöst uttryck i ansiktet.
– It’s not only you. To be honest, I’m not over Eleanor yet. Okay, it’s been over a year since we broke up, or… she broke up with me. We had an amazing time together and I felt like she was the one. But then she joined us to Sweden last year and met someone else. But we agreed to stay friends but it’s so hard, you have no idea Thilda. And the reason why I got angry with you is because you basically look like her. I mean look at yourself! And you two are quite similar in your personalities too, förklarade han sig.
– Wow… I’m… var det enda jag kunde få fram.
– I know, it’s not exactly all your fault but yeah… sa han.
– What? Not all my fault? What do you mean? Sa jag frågandes.
– Oh right… When we had that… fling… the other day I felt quite good about it. And then the next day you didn’t call me or anything so I thought you saw it as a big mistake and regretted it. Okay I sound like a wimpy baby but I’m just being honest with you, sa Louis.
– Oh I’m so sorry Lou. We were quite busy with our apartment and we thought you were busy with… you know your band thing… log jag.
– It’s okay, so you forgive me? Log Louis tillbaka.
– Of course I do Boo bear, skrattade jag.
– Nooo, now you’re screwed! Sa Louis och började kittla mig tills jag skrek att jag gav upp och tog tillbaka vad jag sagt. Även om jag älskar det smeknamnet. När jag hade börjat andas normalt igen sa jag;
– Start over?
– Sounds great. Hi I’m Louis, sa Lou och sträckte fram sin hand.
– Well hello there Lou, I’m Thilda and I’m a weirdo from Sweden, skrattade jag och sträckte också fram handen.
– Oh I bet you are. I’m quite weird too. Do you want some ice cream my weird friend? sa Lou och skrattade.
– I loooove ice cream! But only if it’s Ben and Jerrys, sa jag och gav han en seriös blick.
– Only Ben and Jerrys in this house, sa han lika seriöst och hoppade upp ur soffan och gick ut till köket.

Ur Louis perspektiv
Wow that felt good. She seems like an amazing person so far. I picked up my blackberry and called Harry.
”Hi Looou”, Harry said
– Hi Hazza, I told Thilda about the whole Eleanor thing and so on…” I said. Harry became quiet.
– Hazza…?” I said.
”Lou are you sure that was the right thing to do? You havn’t told anyone about that Eleanor dumped you except for me and your mom” Harry said.
– Yeah I’m sure. Thilda seems quite nice and in a strange way I feel like I can talk to her. I havn’t known her for long but she seems so calm and understanding, I explained.
“Okay great! I will always support you Lou. Are you guys coming over now or what?” Harry said.
– Thanks bestie! No, I think we’ll just stay here, watch a movie and eat some ice cream, I said.
“Okay I see, talk to you later, love you” Harry said
– Love you too my cutiepie, I laughed and hung up. I grabbed the ice cream from the fridge and took two spoons. I went out to Thilda and gave her the ice cream. And I couldn’t resist picking up some ice cream and smash It right into Thildas face.
– That was for calling me Boo bear, I laughed!

________________________________________________

Wiie :) Förlåt att detta inlägget blev ganska kort och "tråkigt" men jag ska iväg till stallet nu och kommer inte hem på ett tag, så jag tyckte att ni förtjänade Lou’s förklaring nu direkt på förmiddagen ;)

Förresten så fick vi en kommentar om att vi kanske går ”för fort” fram i novellen. Alltså vi tror att om man drar ut på det hela så blir det tråkigt för er läsare. Och man kan faktiskt bli väldigt bra kompisar fort så som Nathalie och Harry är just nu :-) Ingen har ju trotsallt haft… öh ”sexuellt umgänge” med varandra… än haha! Kram Thilda :)

– Oh how cool! Sweden you say? Sa Niall glatt och sträckte fram sin hand åt oss båda. Zayn och Liam gjorde likadant och log. Louis satt fortfarande och stirrade ut genom fönstret.
– eeh Harry can I talk to you for a sec? Frågade jag Harry.
– Of course, svarade han och jag drog med honom en bit bort.
– What’s up with Louis? Frågade jag förvirrat.

________________________________________________

– Thilda, I have no idea! He didn’t act like this before you two came here and he hasn’t told me anything. But if you two leave I can try talk to him and later we can come over to your place? Is that okay? Sa Harry.
– Sounds great! Thanks Hazza, sa jag och gav honom en kram.
– Kom nu Nathalie, vi går! Bye guys! Sa jag och vinkade till allihopa. Harry gav Nathalie en kram innan hon kom småspringandes efter mig.

– Woah Thilda, slow down! Vad hände? Vad sa Harry? Frågade Nathalie. Jag stannade upp och kollade på henne.
– Jag frågade bara vad det var med Louis och Harry visste ingenting. Men han skulle försöka prata med Louis och så kommer de över till oss ikväll, sa jag och log.
– Ja, jag märkte att Louis betedde sig lite konstigt. Hoppas det inte hade med dig att göra, sa Nathalie.
– Ellerhur! Jag menar, vad har jag gjort? Allt var ju super när vi lämnade dem i förrgår, sa jag och vi började gå hemåt.

Senare under eftermiddagen kom jag på en sak.
– Just det Nattis! Vi måste ju lämna våra telefonnummer till pojkarna, skrattade jag och tog fram en lapp och började skriva. Jag gick ur lägenheten och la lappen i deras brevinkast.
– Men knäppis, varför knackar du inte på och lämnar lappen personligen? Skrattade Nathalie.
– Äsh, alltid roligt att få lite post. Speciellt när det är två snygga tjejers telefonnummer, skrattade jag och slog till Nathalie lite lätt på axeln.

5 minuter senare plingade min iphone till och jag fick ett sms.
”Hi cutie,
Can I come over in a bit?
Louis’ not feeling well so he stays at home.
Harry xx”
“Yeah sure xx” svarade jag och visade Nathalie vad han hade skrivit. Ett par minuter senare knackar det på dörren och Nathalie springer och öppnar. Jag sitter kvar i soffan och väntar på att de ska komma in hit. När jag ser Harry hoppar jag upp ur soffan och springer fram till honom för att ge honom en kram.
– So did you talk to Boo bear? Frågade jag Harry.
– I did and he told me not to say anyhthing to you, I’m sorry babe. And since me and Lou are best friends I can’t go behind his back.
– I understand… Wait? It’s something about me!? Oh crap… sa jag och sprang raka vägen ut till killarnas lägenhet. Jag ställde mig och knackade på dörren tills jag hörde någon komma.

Dörren öppnades och Louis gav mig en frågande blick. Han hade på sig mjukiskläder och såg väldigt trött ut.
– What? Frågade han surt.
– Seriously, you gotta tell me what’s going on! I’m worried, I don’t remember that I’ve done anything wrong. Or have I? Just tell me already Louis. Sa jag och kände hur jag blev lite smått sur.
– No, you tell me! Sa han och gick in i vardagsrummet. Jag tvekade lite men följde sedan efter…

________________________________________________

Hahah jag är ledsen men var tvungen att dra ut på det liiiite till ;) Nathalie kommer skriva del 9 som kommer komma idag. Vet inte när dock, kanske ikväll? :) Men ju mer ni kommenterar desto fortare kommer nog del 9 ut. Kram Thilda!

– Nathalie... Vad hände idag egentligen?
– Jag vet inte... viskade jag. Men visst känns det som att allt förändrades? Thilda sa ingenting, hon behövde inte för vi båda visste att ingenting skulle bli sig likt från och med nu.

________________________________________________

2013-12-30
Ur Thildas perspektiv
Igår gjorde vi inget särskilt. Vi sov riktigt länge och hade en allmän ”slappar dag” då vi gick runt i mjukiskläder och åt glass i stora lass. Och ja, jag lånade med mig Louis mjukisbyxor och hoodie med mig hem. De luktar ju sååå gott och ah… de var ju faktiskt väldigt bekväma också hehe. Vi fixade även i ordning ytterligare lite saker här i lägenheten så nu är den så gott som klar, underbart! Vi pratade inte med Harry och Louis på hela dagen. Varför vet jag inte, vi hade väll fullt upp och antog att dem skulle iväg med bandet eller något.

Men idag skulle vi gå ut och shoppa igen då vi var aningens borta i huvudet sist (Jaa, vem är inte lite mosig i huvudet när man ska hem till Harry och Louis lixom…?).

Större delen av dagen hängde vi på Hollister, Jack Wills och Forever 21. Dem har grymt snygga kläder och vi måste ha någonting på oss på Nyår. Shit. Nyår…
– Nathalieeeee!! Sa jag och stannade.
– Vad? Frågade hon förvirrat.
– Det är nyår imorgon. Vad ska vi ha på oss? Och var ska vi ta vägen?
– Tjaa bra fråga… Vi kan alltid köpa med oss en sån där party hatt och sitta hemma i lägenheten och dega? Skrattar Nathalie.
– Neeej jag är seriös. Vad ska vi göra? Gå ut gör man ju inte på nyårsafton, säger jag.
– Precis vad jag tänkte också. Vi kan ju alltid fråga Harry och Lou vad dem ska hitta på? Säger Nathalie och ler stort.
– Eey, bruden! Skitbra idé!! Svarade jag och log ännu större. Sedan fortsatte vi vårt shoppande. Efter ett tag kom vi på att vi skulle fixa våra iphones också, så vi gick till första bästa mobiloperatör som hjälpte oss så snällt.

Vi bestämde oss för att åka till Milkshake City och ta en milkshake (såklart!?) för att vila fötterna lite. När vi kom in sitter Harry, Louis och resten av bandet där i två soffor och dricker varsin milkshake. Nathalie tänkte inte riktigt efter utan gick fram direkt till killarna;
– Hi guys, nice to see you! Sa hon och fastnade med blicken på Harry.
– Hi Nathalie! Where’s Thilda? svarade Harry.
– Oh, she’s over there, sa Nathalie och pekade mot mitt håll. Jag kom fram till deras bord och ställde mig bredvid Nathalie.
– Hi guys! Hi Louis, sa jag och såg att Louis satt och tittade ut genom fönstret. Harry som satt bredvid Louis gav han en armbåge i midjan.
– What? Fräste Louis till.
– Okey, someone’s gotta tell me what’s going on, avbröt Liam.
– This is Nathalie and Thilda, two friends we met the other day. They’re from Sweden, sa Harry glatt.
– Oh how cool! Sweden you say? Sa Niall glatt och sträckte fram sin hand åt oss båda. Zayn och Liam gjorde likadant och log. Louis satt fortfarande och stirrade ut genom fönstret.
– eeh Harry can I talk to you for a sec? Frågade jag Harry.
– Of course, svarade han och jag drog med honom en bit bort.
– What’s up with Louis? Frågade jag förvirrat.

________________________________________________

Spännande va? Nästa del kommer komma om max en halvtimma. Råkade skriva ett väldigt långt inlägg först men valde sen att dela upp det i två :) Kram Thilda

– Come on Nathalie!, you gotta quit winning all the time! Have you played this game before? Skrek Harry och var helt inne i spelet.
– No, I have never ever played this game before! skrattade Nathalie.
– Aaw, harry gets beaten by a giiiiirl, retade jag Harry.
– Poor Harry but I’m very lucky, sa Louis lite tyst.
– What did you say? Frågade jag Louis och mötte hans blick.
– What? Nothing, sa han och la armen om mig igen. Den här gången kändes det bra. Riktigt bra.

________________________________________________

Ur Nathalies perspektiv
Efter att Louis gått för att kolla till Thilda och lämnat mig ensam med Harry så blev det en liten tystnad. Inte en obekväm, utan en ganska behaglig tystnad. Visst, jag kände mig nervös kring Harry, jag menar hallå..? Jag var ju trots allt ett fan, men jag kände mig ändå väldigt bekväm i hans sällskap.

– So… Nathalie, började han. How old are you?
– I'm 20, svarade jag. Harry började flina och jag förstod nästan vad som skulle komma ur hans mun innan han sa det.
– Mh.. An older woman, svarade han och blinkade med ena ögat. Jag skrattade och himlade med ögonen.
– Oh dream on Harry! Vi började små gnabba lite och jag förvånades ännu en gång hur lätt det var att umgås med honom. Vi bestämde oss för att spela något bilspel på deras Wii som Harry påstod sig vara grym på. Medan Harry gick fram till tv;n för att sätta igång spelet och ta kontrollerna tog jag mig mods att fråga om Louis och Eleanor, jag ville veta vad jag skulle säga till Thilda sen.
– Is Louis and Eleanor still dating? Harry stannade upp och vände sig om och tittade på mig.
– No. Why? Are you after the great tommo? svarade han och vickade med ögonbrynen. Jag himlade med ögonen och fortsatte;
– They aren't? Then why was he with her at the airport yesterday? I mean, from what I've seen it's quite obvious that he's into Thilda and I'm just looking out for my friend, sa jag. Jag var förvirrad. Jag förstod absolut ingenting.
– You're just being a good friend, I get that. But they are just friends, really. Eleanor has a boyfriend in Sweden and she just asked him to come along. That's all.
– Huh… var det enda jag fick ur mig. Jag hade aldrig riktigt haft en bra relation till mina ex efter att vi gjort slut så jag kunde inte riktigt sätta in mig i situationen, med jag litade på Harry. Om det var något jag skulle få ångra sen, det visste jag inte än. Harry måste ha sett att jag oroade mig för han kom och satte sig bredvid mig, tog min hand och sa;
- You can trust me.

Efter att vi sagt god natt till grabbarna och svurit på alla morötter i världen att vi hör av oss till dem så fort vi fått igång telefonerna var det dags att dra oss tillbaka till vårt krypin. Klockan var efter midnatt när vi äntligen bäddade ner oss i sängen. Thilda ville sova tillsammans med mig inatt eftersom hon kände sig lite borta i huvudet och smått förvirrad. Och så ville hon prata också. Vi båda låg helt tysta under täcket där vi båda krupit ner efter att ha diskuterat och vridit och vänt på hela kvällen hos 'casa Stylinson' när Thilda viskade:
– Nathalie... Vad hände idag egentligen?
– Jag vet inte... viskade jag. Men visst känns det som att allt förändrades? Thilda sa ingenting, hon behövde inte för vi båda visste att ingenting skulle bli sig likt från och med nu.

________________________________________________

Ahhh, ni har varit så sjukt grymma på kommentera. Här kommer del 6, hoppas ni gillar det!! :) Blir lite mellan kapitel ibland, men sånt som behövs också för att hålla en historia 'levande'. Fortsätt ge feedback, gör oss bara ännu mer peppade att fortsätta vår historia. Kram! /Nathalie

- Yeah, nice one Louis. Go and tell her you're sorry! säger jag och skrattar. Harry instämmer och ger mig tummen upp bakom Louis rygg. Till min förvåning ser jag hur Louis reser sig upp, tittar på mig och Harry och blinkar åt oss och går sen ut mot hallen för att leta upp Thilda...

________________________________________________

Ur Thildas perspektiv
Jag gick in på toaletten och låste om mig. Jag ställde mig framför spegeln och bara funderade. ”Varför gjorde Louis så...? Han kanske bara ville vara trevlig. Han är ju trots allt lite flörtig av sig...” tänkte jag då jag plötsligt avbröts av en lätt knackning på dörren.
– Hi, can I come in? hörde jag en röst utanför säga och förstod att det var Louis.
– Yeah sure! sa jag, fixade till håret och öppnade sedan dörren.
– There you are, sa Louis och log stort när våra blickar möttes.
– Yepp, here I am, sa jag och försökte le lite.
– I’m sorry if I did something wrong. If it was that I sat down between you and Harry then I’m sorry. It seems like you have a thing for Harry. It’s sad that he always gets the pretty girls, sa han.
– Haha what? No not at all! Harry’s not my type, I promise. It’s just that… I’ve had a crush on you since I discovered your band, and trying to ignore it because it will never be. I mean you clearly have Eleanor and when you put your arm around me I thought you were trying to..., sa jag och blev avbruten.
– What? Eleanor? No, we broke up last year. We’re just friends, svarade Louis förvirrat.
– Just friends? So what did you do at the airport? I saw you two there yesterday, sa jag.
– We’ve been to Sweden for two days. Eleanor has her new boyfriend over there and she didn’t want to take the flight by herself so she asked me to come with. We’re really good friends and whilst in Sweden I took the chance to meet some fans. And the airport you say… That’s why I recognized you. To be honest I couldn’t take my eyes of you, förklarade han sig.
– Ooooh this is awkward. I just didn’t want to come between you and Eleanor you see, that’s why I dissed you. Yeah I saw you following me with your eyes by the airport but me and Nathalie thought I looked like someone you know or that I basically was really ugly, sa jag och gjorde en ful grimas.
– Ugly? I bet you can’t be ugly whatever you do. Harry said you looked sexy in your OnePiece earlier this morning. And I bet you look as sexy while your wet, sa han och log mot mig.
– Wet? What are you… hann jag säga innan jag blev avbruten. Louis tog tag i min arm och sträckte sig efter duschslangen.
– NOOOO, what are you doing? Skrek jag och började skratta. Han satte på duschslangen och sprutade vatten över mig. Jag lyckades rycka åt mig duschslangen men ramlade baklänges ner i badkaret. Jag skadade mig inte så jag fortsatte att skratta. Louis hoppade i badkaret:
– Shit, are you okey Thilda? I’m so sorry! Sa Louis. Jag tog upp duschslangen och riktade den mot honom.
– Now I am, skrattade jag och såg hur han blev lika blöt som jag.
– That’s not fair, skrattade Louis med sitt underbara skratt och försökte ta tillbaka duschslangen från mig. Tillslut var våra ansikten bara några centimeter ifrån varandra. Våra blickar möttes och det kändes som att tiden stod stilla. ”Tänker han kyssa mig?” tänkte jag och var i chock. Just då avbryts vi av att Harry ropar från vardagsrummet.
– Guys are you okay? Come out now, me and Nathalie wanna battle you in some videogames! She’s really good so be scared! ropade Harry.
– Sounds fun, sa jag och hoppade ur badkaret.
– Are you coming? la jag till när jag märkte att Louis satt kvar i badkaret.
– Yeah I’m coming. I’m not gonna sit here all night you know, sa Louis och försökte tränga fram ett leende.
– Good. But I gotta go home and change clothes first. I’m all wet, thanks to yoooou! skrattade jag.
– You can borrow some of my clothes, sa Louis och hoppade upp ur badkaret och gick och hämtade ett par Hollister mjukisbyxor och en Jack Wills hoodie som han slängde på mig.
– There you go! Sa han.
– Thank you, svarade jag och log. Louis gick till sitt eget rum och bytte om medan jag stannade kvar och bytte om på toaletten. Vi kom ut ungefär samtidigt till vardagsrummet där Harry och Nathalie satt och spelade något bilspel.
– Eeh Thilda, vad hände där inne egentligen? Frågade Nathalie mig på svenska så inte de andra skulle förstå.
– Asså vattenkranen gick sönder så vi blev lite blöta men det är fixat nu, skrattade jag nervöst. Harry gav mig och Louis en fundersam blick men orkade inte bry sig.
– Come on Nathalie!, you gotta quit winning all the time! Have you played this game before? Skrek Harry och var helt inne i spelet.
– No, I have never ever played this game before! skrattade Nathalie.
– Aaw, harry gets beaten by a giiiiirl, retade jag Harry.
– Poor Harry but I’m very lucky, sa Louis lite tyst.
– What did you say? Frågade jag Louis och mötte hans blick.
– What? Nothing, sa han och la armen om mig igen. Den här gången kändes det bra. Riktigt bra.

________________________________________________

(:

Det kändes så konstigt alltihop. Jag och min bästa kompis satt här tillsammans med två av de killar vi skulle kunna dö för. Louis kom och satte sig ner mellan mig och Harry.

– So, what do you guys wanna do?, säger Louis och lägger armen om mig.

– I want to know everything about you guys, säger Harry och ler mot Nathalie. Nathalie börjar prata och jag skakar av mig Louis arm från mina axlar. ”Ush, visste inte att han var player typen…”, tänkte jag och ursäktade mig för att gå på toaletten.

________________________________________________

Ur Nathalies perspektiv
Medan Thilda började byta några ord med Harry i hallen så jag passade på att smita in och ta mig en titt på killarnas lägenhet. Det var iallafall vad jag intalade mig själv. Mest ville jag nog bara få lite space att andas. Efter att Harry chockade mig vid dörren och välkomnade oss båda med en kram så kändes det nästan som att mina ben skulle svika mig vilken sekund som helst. Nathalie, skärp dig för fan. Du är inte 15 längre. Jag tog ett djupt andetag och försökte lugna ner mig när jag började lägga märke till omgivningen. Jag hade inte ens märkt att jag stod i ett stort, maffigt vardagsrum. En stor plasma tv hängde på väggen framför mig och ett x antal olika spelkonsoller fanns. Min lillebror skulle vara i himlen här. Jag skrattade för mig själv och muttrade tyst 'killar' när jag hörde någon hosta till. Jag hade varit så inne i min egen lilla värld att jag inte ens märkt att Louis satt i hörnet och hade bevakat mig hela tiden och förmodligen sett mitt lilla sammanbrott. Jag kände hur det hettade till i ansiktet men bestämde mig för att ignonera det hela.

– Well hello there, sa jag och firade av ett leende mot Louis. Louis skrattade till och reste sig från fåtöljen och började gå mot mig.
– Ello! You must be Thilda's friend! I'm Louis, sa han och sträckte fram handen. Jag tog Louis i handen och presenterade mig. Damn, jag har garanterat svettiga handflator också. Jag såg hur Louis blick rörde sig från mig till något precis bakom mig och förstod att Thilda och Harry precis dykt upp. Harry slängde sig ner i soffan medan jag tog Louis tidigare plats i fåtöljen. Thilda slog sig ner bredvid Harry och jag utbytte en förvirrad blick med Thilda när vi såg hur Louis slog sig ner mellan dem för att sedan lägga armen om henne. Allt kändes så märkligt. Vad gjorde vi här? Jag såg på Thilda och förstod att hon tänkte precis samma sak som jag.

– So, what do you guys wanna do? frågade Louis.
– I want to know everything about you guys, sa Harry och tittade på mig och log. Mitt hjärta hoppade till och jag kände hur det än en gång hettade till i ansiktet. Vad är det med mig!?

Jag börjar berätta att jag och Thilda flyttat till London för att studera journalistik men tappar bort mig när jag ser hur Thilda ser besvärad ut, skakar av Louis arm, ursäktar sig och går mot toaletten. Louis ser besviken ut och jag försöker bestämma mig om jag ska låtsas som ingenting eller gå efter henne. Jag och Thilda har inte känt varandra särskilt länge, men ibland känns det som så. Jag vet allt om henne och jag ser direkt när det är något som är fel. Jag bestämde mig för att låtsas som ingenting. Killarna har förmodligen inte märkt något förutom Louis ego som kanske fick sig en smäll. Vad höll han på med förresten? Har inte han tjej?

- Louis, they've been here... What, 5 minutes and you already managed to scare one of them away. Nice mate, börjar Harry och slår till Louis på armen. Louis tittar på Harry och spelar sårad och jag har svårt att hålla mig för skratt.

- Yeah, nice one Louis. Go and tell her you're sorry! säger jag och skrattar. Harry instämmer och ger mig tummen upp bakom Louis rygg. Till min förvåning ser jag hur Louis reser sig upp, tittar på mig och Harry och blinkar åt oss och går sen ut mot hallen för att leta upp Thilda...

________________________________________________

Denna gången var det inte jag som skrev utan självaste Nathalie som spelar min bästa kompis i novellen. Visst skrev hon bra? Jag ska övertala henne att fortsätta hjälpa mig så novellen blir som bäst! Så kommentera nu och peppa henne!! :)

Håll utkik efter nästa del som kommer ut redan ikväll, jag ska börja skriva på den nu och vi har några riktigt smaskiga idéer :))

– Jag och Harry freakin’ Styles sprang in i varandra i trappuppgången!! Tänk om det är HÄR de bor?? Småskrek jag och hoppade upp och ner.
Nathalie sa inte något. Hon visste inte vad hon skulle säga, men jag såg att hon hade tusen tankar snurrandes i huvudet för tillfället. Tillslut sa hon;
– HARRY ÄR MIN BITCH!!, och sprang ut ur lägenheten.
Jag började skratta så tårarna rann. Jag hade en känsla av att det är kommer bli grymt!

________________________________________________

Ur Nathalies perspektiv

– HARRY ÄR MIN BITCH!!, skrek jag på skoj och sprang ut ur lägenheten. Jag sprang nedför trapporna och ut genom éntren. Sedan stannade jag upp. Vad skulle Harry tro om mig om jag kommer springandes efter honom såhär som en andfådd och galen våldtäcktsman typ… Dessutom såg jag inte till honom så jag vände om och sprang upp till Thilda igen.

Ur Thildas perspektiv
– Alltså du är ju helknäpp Nattis! Vad hände? Frågade jag

– Jag hittade honom inte, han måste ha åkt iväg, svarade Nathalie
– Vad synd, men det kommer säkert fler tillfällen… om han nu bor här vill säga. Hjälp till att packa upp allt nu så vi får ordning på den här hålan, sa jag och började tömma mina väskor.

Vi tillbringade resten av den kvällen med att packa upp, inreda lägenheten och dansa med musik på högsta volym. Alla möbler hade redan levererats och stod på sin plats tack vare vår underbara mäklare.

2013-12-28
Vi vaknade upp ganska sent. Jag såg mig omkring och allt var helt perfekt. En egen lägenhet med min kompis mitt i centrala London. För ett tag hade jag glömt att jag träffade Harry och Louis igår och kom mest ihåg det som en dröm.

– Nattis, jag går ut med soporna, det ligger ju plast över hela lägenheten! Sa jag till Nathalie och kastade en kudde på henne. Hon låg som en död fisk i sin säng och gav bara ett ”mm” till svar. Jag fyllde ett par svarta sopsäckar med skräp och drog på mig min OnePiece för att gå ut och slänga soporna i containern på bakgården. Precis när jag skulle gå upp för alla trapper igen möter jag ingen mindre än Harry Styles… igen.

– Hiii, you’re that girl from yesterday, right? säger han glatt.

– Yeah, that’s right. säger jag lite smånervöst och inser att jag ser ganska knäpp ut med min OnePiece, håret som står ut åt alla håll och inget smink.

– So… Do you live here?, frågade han sedan.

– Yes, me and my friend Nathalie moved here from Sweden yesterday, svarade jag och ville helst bara komma därifrån.

– Oh okay, I love Sweden! I have been there a couple of times, fortsatte han.

– I know. But I have to go now, bye, sa jag och fortsatte upp för trapporna.

– WAIT, ropade han efter mig. Jag stannade upp och vände blicken mot honom.

– Would you and your friend like to come over and watch a movie or just have a chat tonight? We live in the apartment right next to yours, fortsatte han.

– Yes that would be nice… Wait we?, frågade jag och höjde ett ögonbryn.

– Yeah, I live with my friend just like you. His name is Louis, sa Harry

– Ooooh I see, you two still live together after these years, sa jag och log.

– What? So you mean you know who we are?, frågade han.

– Harry Edward Styles, of course I know who you are. Both me and Nathalie were big fans, svarade jag utan att tänka mig för.

– Were?, frågade han och jag såg hur han blev lite besviken.

– Long story, see you later, sa jag snabbt och sprang upp till vår lägenhet. När jag kom in i lägenheten sprang jag in till Nathalies rum och började hoppa i hennes säng.

– VI SKA HEM TILL HARRY OCH LOUIS IKVÄLL, skrek jag och hoppade som en galning. Nathalie som hade legat så gott och sovit fick världens ryck och flög upp ur sängen och började skrika.

– NÄR, VAR, HUR, VARFÖR?, var det enda hon kunde få ur sig.

– Ikväll hos dem sa jag ju! Jag träffade Harry i trappuppgången precis och han frågade om vi ville komma över. Men jag sa att du inte ville…, retades jag. Nathalie slog till mig och vi la oss ner i sängen och började skratta. När vi äntligen hade lugnat ner oss fick Nathalie världens ryck igen;

– THILDA VAD SKA VI HA PÅ OSS?, skrek hon.

– Men aj mina öron, chilla lite va. Vi kan alltid komma nakna, det uppskattar dem säkert, sa jag och flinade. Men vi bestämde oss för att gå på en shoppingrunda i London eftersom vi faktiskt behövde nya kläder. Vi kunde inte ta med oss så mycket från Sverige så vi lämnade det mesta hemma.

Efter en galen shoppingrunda och en härlig middag var klockan halv åtta på kvällen. Det knackade på dörren och jag sprang och öppnade. Det var Harry som stod utanför.

– I thought you said you were coming over tonight, sa han frågandes.

– We are! But you didn’t say when so we thought we could come over by eight?, svarade jag.

– Yeah that’s okey, sa han och böjde sig fram för att ge mig en kram. Jag kramade han tillbaka och vi sa hejdå.

– Ööööh Thilda, vad var det där?, frågade Nathalie.

– vad? Det var Harry Styles! Du vet han där från One Direction, skrattade jag.

– Men knäppis, inte Harry, KRAMEN!!, sa hon och tittade allvarligt på mig.

– Asså det var bara en kram, skrattade jag.

– Mathilda man kramar inte människor man precis har träffat. He totally has a crush on you, sa Nathalie och blinkade med ena ögat.

– Ha ha jättekul, svarade jag och slog till henne på armen. Sedan fortsatte vi att fixa till oss. Jag tog på mig en svart jumpsuit och Nathalie en beige klänning, en vit blus och en grå kavaj över det.

När vi båda var klara, stod vi och kollade på varandra.

– Du är snyggast, sa vi samtidigt och började skratta. Vi gick ut ur lägenheten och knackade på hemma hos Harry och Louis. Klockan var nu strax efter åtta och vi hörde att någon kom och öppnade. Det var Harry.

– Hi girls! Nice to see you, sa han och kramade om mig först och sedan Nathalie. Han välkomnade oss in och jag såg inte till Louis någonstans. Nathalie började gå runt i lägenheten och jag såg hur Harry inte kunde slita blicken från henne.

– Yeah, she’s really hot, sa jag och nickade.

– Wait, what?, sa Harry och tittade förvirrat på mig.

– She’s really kind too, sa jag och klappade Harry på armen. Jag gick efter Nathalie som hade hittat Louis inne i vardagsrummet. Min och Louis blick möttes och han reste sig upp och kom fram och skakade hand med mig.

– Hi, I’m Louis, sa han med sin underbara röst.

– Hi, I’m Thilda, svarade jag och släppte hans hand och gick och satte mig bredvid Harry i soffan. Louis hade ju flickvän så varför skulle jag plåga mig själv med att ens försöka få honom intresserad. Det kommer bara sluta med att jag blir ännu mer sårad. Jag har haft en crush på Louis sedan jag upptäckte bandet våren 2011 men har lärt mig att leva med det. Jag visste faktiskt inte om jag ens ville lära känna killarna. De har förändrats så mycket sedan de blev kända.

Det kändes så konstigt alltihop. Jag och min bästa kompis satt här tillsammans med två av de killar vi skulle kunna dö för. Louis kom och satte sig ner mellan mig och Harry.

– So, what do you guys wanna do?, säger Louis och lägger armen om mig.

– I want to know everything about you guys, säger Harry och ler mot Nathalie. Nathalie börjar prata och jag skakar av mig Louis arm från mina axlar. ”Ush, visste inte att han var player typen…”, tänkte jag och ursäktade mig för att gå på toaletten.

________________________________________________

Har ni några idéer om vad ni vill ska hända? :D Kommentera!

Och ja… jag och Nathalie slogs om fönsterplatsen men självklart vann jag för jag har mer muskler än vad hon har, like a boss. 
”Welcome onboard, this is your captain speaking…”, hörde vi i högtalarna och kollade på varandra med stora och litte smått efterblivna leenden. Nu är vi på väg…

________________________________________________

Vi satt och pratade om allt möjligt så det kändes som att tiden flöööög iväg. När vi landade på Heathrow hade vi ingen aning om vart vi skulle gå så vi följde med strömmen vilket vi faktiskt inte brukar göra annars. Jag och Nathalie är två personer som alltid gör vad vi själva vill och inte bryr oss om vad andra tycker och tänker. Man lever bara en gång, right?

Vi traskade iväg mot bagageuthämtningen. Där fick vi stå ett bra tag eftersom vi har femtioelva väskor med oss. Okej inte riktigt men det krävs ju faktiskt lite packning om man ska flytta. Medan vi står där och stirrar på det rullande bandet och alla väskor som driver förbi ser jag en riktig snygging till kille i ögonvrån. Jag vänder mig om och ser att Louis Tomlinson i bandet One Direction står där och pratar med sin flickvän Eleanor.
– Hey Nattis! Hänger Louis fortfarande ihop med den där bruden? Frågar jag och nickar mot Louis håll.
– Tjaa du Thilda, det ser ut så va? Svarar Nathalie och småskrattar.
Jag fortsätter kolla på honom och märker sedan att han kollar tillbaka mot mig. Han ler. Jag gör en efterbliven min för jag vet inte hur jag ska reagera men jag kollar fort bort och tar en av mina väskor som kommer rullandes på bandet.
– Nathalie, han kollade på mig!, viskar jag desperat.
– Haha du är för rolig. Han tyckte väll du ser konstig ut och jag förstår han mycket väl, retas Nathalie.
– ha ha jättekul, svarar jag och gör en ful grimas mot henne.
Varför flippade vi inte ur och sprang fram till Louis som alla andra skulle göra? Jo så här ligger det till… Tragiskt nog så tyckte jag och Nathalie för något år sen att vi hade blivit lite för gamla för att fangirla så ja, vi bestämde oss helt enkelt för att sluta. Vi är nu trots allt 20 år. Visst, vi älskar självklart One Direction fortfarande och musiken är helt underbar men mer än så är det inte längre.
– Efterblivna apa, kommer du eller? ropar Nathalie som redan börjat gå mot utgången.
– Oj, haha jag kommer! Ska bara… ta…, säger jag och försöker komma på ett smidigt sätt att transportera alla mina 3 stora resväskor samtidigt utan att tappa någon av dem.
Jag märkte att Louis följde mig med blicken medan vi gick mot utgången men jag brydde mig inte så mycket. När jag kom ut stod Nathalie och vinkade som en galning efter en taxi. Hon såg lika knäpp ut som vanligt men det fungerade faktiskt. En taxibil bromsade in bredvid oss och chauffören hjälpte oss att lasta in alla väskor o bilen. Vi berättade för chauffören vart vi skulle och han började köra. Han hade på radion lite lågt och både jag och Nathalie satt tyst och lyssnade på vad radion hade att erbjuda. ”And now, the new single by One Direction…”
– AAAAH, skriker Nathalie och taxichauffören hoppar till.
– Haha take it easy Nattis. Please can you turn up the volume sir, we love this tune! sa jag glatt.
– Haha of course, I guess you two are huge fans, svarar chauffören.
– Yeah kind of, svarar jag lite osäkert och tänkte tillbaka på ögonblicket inne på flygplatsen. Varför kollade Louis så på mig? Kände han igen mig efter alla timmar jag satt utanför deras hotell och studio när de var i Sverige för två år sedan? Eller så kanske jag såg ut som någon han känner? Jaa, så måste det ha varit. Plötsligt bromsade taxibilen in och vi insåg att vi var framme.

– We’re here now girls, säger taxichaffören och hjälper oss att lasta ur våra väskor.
– Thank you so much! Here you go, sa Nathalie och gav han pengar och lite dricks.
Vi tog våra väskor och gick in med dem i trappuppgången. Det såg precis ut som vi hade lämnat det. Jag började gå upp för trapporna vilket kanske inte var så smidigt av mig.
– Eeeh ja, du kan ju göra som du vill men jag tar hissen, sa Nathalie och tryckte på hissknappen.
– Sluuuuuta Nathalie, jag orkar inte! Skrattade jag och satte mig ner i trappan.
Hissen plingade till och vi lastade in alla våra väskor i hissen.
– Tjockis du får inte plats i hissen, skrattade Nathalie och puttade ut mig.
– Haha älskar dig också, men bäst att jag springer i trapporna då så jag blir lika snygg som du, svarade jag och stängde igen hissdörren.

Vi bor på fjärde våningen vilket är den översta. Jag började springa upp för trapporna det snabbaste jag kunde för att hinna före Nathalie. Jag retade henne genom att trycka på hissknappen på varje våning jag passerade för att hissen skulle stanna hela tiden. ”Jag är sååå rolig” tänkte jag för mig själv. Bara en våning nedanför oss råkar jag springa in i någon.
– Aaaj, skrek jag till och kollade upp. Mina ögon spärrades upp och jag blev ganska förvånad faktiskt.
– Ooh, I’m so sorry!, sa killen framför mig.
Det var ingen mindre än Harry Styles.
– It’s okey, bye! Sa jag fort och sprang upp till vår våning där Nathalie redan stod och väntade på att jag skulle komma med nyckeln.
– AAAAAH, skrek jag och öppnade, puttade in Nathalie och alla väskor och slängde igen dörren.
– Haha vad har nu hänt? Frågade Nathalie.
– Jag och Harry freakin’ Styles sprang in i varandra i trappuppgången!! Tänk om det är HÄR de bor?? Småskrek jag och hoppade upp och ner.
Nathalie sa inte något. Hon visste inte vad hon skulle säga, men jag såg att hon hade tusen tankar snurrandes i huvudet för tillfället. Tillslut sa hon;
– HARRY ÄR MIN BITCH!!, och sprang ut ur lägenheten.
Jag började skratta så tårarna rann. Jag hade en känsla av att det är kommer bli grymt!

________________________________________________

Andra kapitlet, done! Gud vad kul det är att skriva novell! :D Se till att kommentera mycket nu också så jag känner motivation att fortsätta.Kraaam!

2013-12-26
Här sitter jag, ensam i mitt rum med One Direction’s senaste skiva på högsta volym. Detta är min sista dag i tråkiga Göteborg, tjaa på ett tag i alla fall. Jag ska flytta till London, kan ni fatta det?? Det här måste vara alla tjejers dröm. Jag flyttar dit främst för att plugga journalistik men även för att staden helt enkelt är bäst. Finare stad får ni leta länge efter även om vädret suger i stort sett. Men är man från Sverige så är man ju van vid storm, ösregn, snö… you name it! I alla fall, Jag heter Thilda och har kanske lite för stora drömmar i livet, men ingenting är omöjligt så jag ska ge mig fan på att lyckas.

Men jag ska absolut inte flytta till London själv, åh nej! Min bästa kompis Nathalie ska få följa med. Nathalie ska också plugga journalistik då hon har ungefär samma drömmar som jag. Jag träffade henne via twitter konstigt nog. Vi bestämde oss strax därpå för att träffas vilket måste varit det bästa jag gjort i hela mitt liv. Hon är bäst! Vi har alltid kul tillsammans. Hon bodde uppe i Norrland när vi lärde känna varandra men hennes familj flyttade sedan ner till Göteborg, vilken lycka! Jag och Nathalie ska bo tillsammans i en lägenhet i Kensington. Vi var där för några veckor sen och träffade en mäklare som visade oss lägenheten. Den är verkligen underbar, lagom stor och perfekt läge! Och imorgon åker vi…

2013-12-27
På flygplatsen
”NATTIS!!” skriker jag och springer fram till Nathalie som står med ryggen mot mig och har sin fokus någon helt annan stans. Jag kramar om henne bakifrån och Nathalie vänder sig om. Jag hoppar till. Det är ju inte Nathalie, Gud vad pinsamt!! Några meter bort ser jag Nathalie och hennes familj stå och skratta åt mig. Jag brister ut i skratt, ursäktar mig och springer fram till den riktiga Nathalie:n. Vi alla börjar asgarva så vi nästan går av på mitten.
-Vilken härlig start på dagen… Sååå typiskt mig, säger jag och fortsätter sedan skratta. Jag ska alltid göra bort mig men tur att jag är en person som älskar att göra bort mig. Jag tycker inte det är pinsamt, jag älskar att få mig själv men främst andra att skratta.

Vi gick och checkade in vårt bagage och sa hejdå till våra familjer. Detta skulle bli såå spännande. Efter all jobbig säkerhetskontroll, orientering, fler pinsamma ögonblick och väntan satt vi äntligen på flight 159 mot London, baby! Och ja… jag och Nathalie slogs om fönsterplatsen men självklart vann jag för jag har mer muskler än vad hon har, like a boss.
”Welcome onboard, this is your captain speaking…”, hörde vi i högtalarna och kollade på varandra med stora och litte smått efterblivna leenden. Nu är vi på väg…

________________________________________________

Så, det var första inlägget. Det blir mer spännande sedan jag lovar men det behövs ju alltid en introduktion. Kommentera alla era tankar, jag behöver idéer. Jag ska börja fixa på bloggdesignen också så ni slipper se denna fula haha. Om ni kommenterar mycket nu kommer jag lägga upp ett till inlägg redan ikväll. Många kramar :)

Hej!

Vad kul att så många tycker att jag ska börja skriva en novell. Jag har alltid älskat att skriva så varför inte? Jag ska försöka ta med så många av mina läsare som möjligt i novellen utan att det blir rörigt. Denna novell är baserad på mina fantasier och vad jag VILL uppleva, så se detta som en chans att komma in i mitt huvud och se vad jag har för mig där...

För att novellen ska bli så bra som möjligt så kommentera alla era tankar, vare sig det är bra eller dålig kritik. Kommentera också vad ni vill ska hända i novellen, om ni vill att jag ska bifoga bilder etc, you name it!